fredag 21 december 2007

I huvudet på Stefan

Tankar är ena små besynnerliga varelser. De far omkring i huvudet utan kontroll, i stora mängder och omöjliga att fånga in i samma takt de kommer. De rätta kommer inte alls på begäran när man behöver dem som mest. Istället droppar de ner högst oväntat i mötet med människor, i duschkabinen, innan man ska somna, i löpspåret eller mitt i fyllan som en uppenbarelse.

Alla personer tänker men visst kräver det vana och träning för att på olika sätt kanalisera tankarna till att bli till handling, riktiga projekt och nya affärsidéer. Ensam hamnar man ofta i en tankeförvirring utan struktur, ordning och reda. Men med hjälp av andra personer kan motfrågor och diskussion få allt att falla på plats. Kanske blir det till en någelunda komplett bild av ett från början ofärdigt pussel. Vidare i processen så är det väldigt betydelsefullt att ha ett team med personer omkring en som hjälper till med idéer som ska förverkligas. Den kompletta människan som är idéspruta, initiativtagare, projektplansskrivare, genomförare, informatör, designer, marknadsförare, förvaltare, utvärderare, slutförare finns helt enkelt inte.

Jag har mött allt från personer som är oerhört kreativa till personer som inte får fram en idé eller tanke. En dokumentär på TV visade personer med en sjukdom som hade ett konstant kreativt flöde som inte gick att stoppa mer än med tunga medicinska droger. Vi har våra genier inom musiken, konsten och uppfinnarna med Da Vinci i spetsen där mer eller mindre de alla var galna och mentalt sjuka. Det finns excentriska personer, egna personer, original och personer som ställer sig utanför alla system som de kan. Och hur syr jag nu ihop det här!? Ja, det vet jag inte men jag tänker på det och därför är det intressant för på något sätt hänger allt ihop.

Duschkabinen är mitt egna personliga rymdskepp. Dit går jag när jag ska färdas till mitt andra universum, till den värld där nya tankar och idéer föds. Jag behöver faktiskt inte göra något alls när jag stängt dörrarna och satt på vattnet. Allt kommer till mig av sig självt. Jag målar i bilder, ser visioner och idéerna kommer en efter en i snabba täta impulser. Jag ser sambanden och kommer på vad jag skulle ha sagt i samtalet med en person under gårdagen. Jag kan inte duscha för länge för då blir huvudet helt fullt. Jag måste ut och tömma allt genom att snabbt få ner det på papper. Min nästa investering är att köpa en sådan skrivplatta som dykare använder under vattnet och hänga upp på kabinväggen!

Vad häftigt det vore att ge ut en barnbok för vuxna. Att göra något för människor på julen. Att hitta nya utbildningslösningar där alla samhällssektorer samverkar. Att använda resurser på ett helt nytt sätt. Att sätta det konstiga, kreativa och annorlunda som norm istället för det normala och vanliga. Att köpa en stor fastighet. Att starta en egen bank, ett studieförbund, en ny skola. Vad häftigt det vore att skapa en ny sorts samhällsrörelse, från planterat frö till att bli något oerhört, kraftfullt och med stor påverkansfaktor och makt. Det vore kul att importera frön från Thailand, att lyfta fram en kille som är en fanatisk stickare, att anordna speeddejting på ett äldreboende, att arrangera en ninjaparad, att överraska människor och göra dem glada utan att de ens vet varför...just bara för att göra dem glada. Ja det är mycket men bara en bråkdel av tankarna i huvudet på mig.

Vi närmar oss ett framtida samhälle där vi bara kan ana hur det blir. Många av oss har sett youtubefilmerna som sätter världen, teknikutvecklingen och framtiden i ett nytt perspektiv. Vi kan kanske se och räkna ut 10 år fram i tiden men lägg på 10 till så blir det genast svårare. Det pratas om nya sorters arbeten och nya kompetenser där dagens utbildningar inte ens är i närheten med rätt innehåll. Jag tror att tankar, idéer, kreativt, annorlunda och ett litet mått av galenskap kommer ha sin speciella plats i framtiden. Ett är då säkert om denna plats och det är att jag kommer vara där och om den inte uppstår så ska jag själv se till att den skapas, vilket jag i och för sig redan arbetat på i sju år, kom jag nu på. Och skapelsen heter Nätverket SIP där vi är ett stort gäng idékreatörer och samhällsentreprenörer som samverkar och bygger. Hälsa på mig och SIP på nätet! Titta på de där youtubefilmen!

http://www.stefanjohansson.nu
http://www.natverketsip.se
http://www.youtube.com/watch?v=ljbI-363A2Q

fredag 14 december 2007

När är det dags att ge upp?

Om det är något man vill och behöver men som man inte riktigt lyckas med så är det väl rätt naturligt att försöka igen? Men frågan är när det är dags att ge upp. Kanske ska man ge upp när det känns som att det inte går längre. Eller det är kanske precis just då man INTE ska ge upp. Kanske är det när man har gett upp som det är läge att försöka igen och igen.

Jag själv är en person som inte gillar att ge upp. Jag tycker inte om att tappa bort ett värde som man på olika sätt har fått att öka under en tid. Jag tycker det är värt mycket att försöka om och om igen tills man verkligen är helt säker på att det verkligen inte eller aldrig kommer att gå.

Vad det gäller relationer så har jag många gånger tappat bort relationen som visat sig omöjliga att fungera. Men jag har också märkt att sannolikheten att man faktiskt ska vinna tillbaka relationen och lyckas vända allt om man bara inte ger upp. Ibland kan det vändas enkelt och snabbt men ibland kan man få vänta en lång tid innan det är idé att försöka vidare.

Men vad som slagit mig är att andra runt om mig ger upp alldeles för tidigt. Antingen anstränger de sig inte alls, eller så gör de något försök och så är det nog. Beror det här på att dessa personer inte sätter något värde i det hela eller för att de inte är medvetna eller för att de inte orkar. Jag vet inte faktiskt men om personer skulle kämpa och anstränga sig lite mer så skulle världen säkerligen se lite bättre ut.

fredag 7 december 2007

Julaftonsidé

Nu fick jag en idé! Eller rättare sagt genom att prata med Caroline igen. Bäst att skriva annars blir hon galen på att jag snor "hennes" idéer.

Det skulle vara kul att utannonsera sig själv på julafton. Att man kan erbjuda sig själv att komma på besök och hälsa på någon timme. Det vore kul att lägga upp en annons på blocket och se vad som händer. Kanske till och med erbjuda andra att vara sådana som också åker ut och besöker personer så att man blir en liten trupp.

Tja why not?

---------

Jag gav mig ut på en löptur. Klockan var 02:00 och det regnade och det var lördag natt. Jag sprang genom stan och sneddad över stortorget med alla människor tittande på mig. I lurarna hade jag The knife och pass it on. Samtidigt tänkte jag på min julidé som sakta men säkert vidareutvecklades i huvudet. När jag kom hem hade jag bestämt mig. En blocketannons skulle sättas in.

--------

Texten blev så här:

Vill du ha besök under juletid?

Jag utannonserar mig själv att helt konstnadsfritt komma på besök till dig som vill.

- Kanske är din jultid inte vad du önskar.
- Kanske är du ensam.
- Kanske vill du prova på något nytt.
- Kanske du bara tycker det låter spännanade att möta en annan person du aldrig tidigare träffat.

Aktuell period: 21-30 december
Kostnad: Ingen (jag är helt gratis)
Transport: Jag har eget transportmedel
Område: Växjö med omnejd
Tid: Jag tänker mig att en träff är ungefär en timme

Varför?
Jag vill göra det här för att bryta mönstret av de klassiska jularna och att nu istället göra en annorlunda och mer givande jul. Jag tycker det ska bli spännande att få möta olika människor och bara samtala om vad som faller en in.

Alla som vill är välkomna att höra av sig oberoende av kön, ålder, ursprung, religion med mera. Jag är gärna en tillfällig gäst i ditt liv och du får bli detsamma i mitt. Om det här inte passar dig själv så får du gärna tipsa vidare.

Jag kan förstå om ett sådant här erbjudande kan väcka lite misstänksamhet eftersom det kan tyckas vara lite "konstigt". Men jag ger er chansen att lära känna mig lite mer via min blogg: http://stefansblogg.blogspot.com/

----------

Ooohh no! Blocket underkände min annons med motiveringen:

Orsak: Blocket.se har restriktioner mot vissa typer av varor och tjänster som ej fårannonseras. Din annons innehåller en sådan vara eller tjänst.

--------

Jag ställde följdfråga till dem om jag kunde göra någon ändring i den men ändå behålla grundidén. Inväntar svar nu.

---------

Hej,det du annonserar är en kontakt annons och ej en specifik vara av något slag.Detta är ej tillåtet på blocket. Du har nu 20 kronor tillgodo för framtidaannonsering. Med vänliga hälsningar,Elin - Blocket.se Kundservice

Ja och där tog Blocketprojeket slut :(

Mitt samtal till BB

Jag ska ringa till BB nästa vecka. Det stället där jag föddes helt enkelt 1973 den 25 maj. Tänker prata med någon som har hand om de gamla handlingarna. Ska se om de kan hitta dokumenten om mig för nu är det så att jag måste ha en grej från dem jag hoppas de har kvar eller en kopia av. För när jag föddes så glömde de nämligen att skicka med en instruktionsbok. Så jag ska fråga om de kan skicka den till mig.

"Hej! Jag skulle vilja att ni skickar mig instruktionsboken för mitt liv. Ni glömde nämligen skicka med en sådan när jag föddes".

Jag måste ha den nu för annars kan jag inte laga saker som håller på att gå sönder. Så förhoppningsvis har de den eller så får jag reklamera produkten även om den nu är använd i 34 år.

Okej jag måste skriva att det var Caroline som kom på denna idén från början och att jag snodde den! ;) Men bra är den eller hur!?

onsdag 5 december 2007

En strävan mot att göra det man har brist på...

Åå gud vad skönt det är att vara själv säger den ena! Åå gud vad skönt det är att ha sällskap säger den andra. Hmm...jaha? Och vad kan nu det här bero på? Varför tycker den ena och den andra helt motsatt och vad är sant. Är det skönt att vara själv eller inte?

Ja det beror helt enkelt på vad dessa olika personer har gjort tidigare. Den ena har kanske levt i ett statiskt förhållande i 8 år och den andra har kanske levt ensam i 3 år. Så åter igen viktigt att se till historien.

Och ska man se på det här som fenomen så kan man ju säga som så att det oftast alltid är roligt, givande, spännande att göra sådant som man inte har gjort alls eller gjort väldit lite av. Och att det inte är fel att ha en strävan att hitta sina olika bristområden och se till att de uppfylls på olika sätt.

Kanske blir det så att livet hela tiden går från en ytterlighet där det slutligen slår över för att energin börjar rinna iväg till andra områden där den inte tidigare funnits. Ungefär som en våg med vätskor som sakta som sirap rinner från ena sidan eller området till andra. Så leta upp dina bristområden och fundera lite på vad du vill göra.

Betydelsen av historien, det nyligaste och nuet

Oj vad jag blev uppmärksam idag på vad som kan hända när två liv i olika synk kom samman med varandra. Det var lärorikt och nyttigt att börja tänka på. En lärdom som är bra att ha framåt i livet.

En person lever sitt liv. Den har sin historia. Det kan ha hänt jättebra saker där eller riktigt dåliga. Personen som finns idag är en produkt av det som har hänt. Personen har både en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden men även en historia med sådant som väldigt nyligen har hänt. Och allt det här tillsammans skapar den livssituation och den status som råder just nu.

Att inte tänka på det här och att inte ta reda på hur historien ser ut för någon man kommer samman med och vill lära känna kan få ödesdigra konsekvenser. Tänk om en person med ett sorts liv, där den är aktiv, väldigt på, det mesta är bra, det finns mycket tid, engagemang och lust kommer samman med en annan person som haft det lite trist och tasktigt tillbaka i tiden. Någon som vill ta det väldigt lungt. Någon som kanske haft personer som varit som värsta jobbiga klängrankor.

Ja oj vilken kollision det kan bli då! Så lärdomen blir att man ska reka läget lite historiskt och nuiskt innan man gasar på och sammanför sitt egna liv med en annans eller tvärtom.

lördag 1 december 2007

Självreglering...

Jag är av uppfattning att det mesta reglerar sig självt. Allt strävar efter det sanna, riktiga och ärliga balansläget. Man kan lura sig själv och påveka en situation, en människa, en verksamhet eller något annat genom att pyttsa in extra engagemang eller resurser och förskjuta balansläget tillfälligt. Men så snart man slutar så faller det tillbaka till det läge där det ska hamna.

Om det inte finns tid så kommer en relation eller verksamhet att självdö. Om det inte finns pengar så kan man inte köpa något eller leva över sina tillgångar. Om det inte finns känslor från båda hållen kan ingen relation eller kärlek uppstå. Om lusten är som bortblåst så blir det inget engagemang och driv framåt.

Allt för ofta går vi människor omkring med bilder i oss själva om hur vi tycker det ska vara, hur det borde vara, hur det måste vara. Men de här är så ofta väldigt sneda och förskjutna. Vi tar inte hänsyn till vad det faktiskt finns för ingående värden och förutsättningar. Vi lurar oss ofta. Bäste vore det att stanna upp och känna efter på ett tidigt stadie och komma fram till vart balansläget faktiskt finns någonstans. Det skulle spara mycket tid, resurser och negativa känslor.

Att leva ett liv, inte vinna ett krig

Jag läser just nu en bok som handlar om acceptans som är intressant, lättläst och bra.

Acceptans kan man behöva tillämpa när det händer jobbiga saker i livet. Ofta tror man ju att livet ska vara enkelt och lyckligt utan negativa känslor eller upplevelser. Men det är en stor lögn! Livets normaltillstånd är att det är kantat av elände, problem och jobbiga saker.

Att kunna acceptera och hantera sina känslor och agera logiskt och förnuftigt då är väldigt bra men det kräver sin träning och självdiciplin. Även om det gör så ont så ont så ska man hitta ett sätt där man tillåter sig att känna smärta och lida men samtidigt inte springa iväg och göra irrationella saker.

Kan rekomendera boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig". Är du tillräckligt intresserad av det här så hittar du den.

torsdag 18 oktober 2007

Den bästa filmen jag någonsin sett!

Äntligen säger jag! Äntligen händer det! Äntligen kan man få tyst på de där mupparna som skrattar och tycker att man ska skärpa sig och bara gå lägga sig i tid. Den här filmen berättar exakt hur det är för mig.

Mitt vakna dygn är på 17,5 timmar
Mitt sovande dygn är på 7,5 timmar
Och nu Einstin där ute! Vad blir summan av det här?
25 timmar BRAVO!

Så ta nu 30 minuter av ditt liv och titta på det här:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=941340

söndag 30 september 2007

Är stress en form av energi?

Jag kom och tänka på en sak när jag filosofierade lite kring stress och då man arbetar i grupp med något som ska genomföras.

Om en person inte tar ansvar för något som ska genomföras så blir alltid någon eller några andra stressade någon annanstans. Stressmängden för något som ska genomföras är konstant och den står i proportion till hur mycket som ska göras i förhållande till mängden resurser (tid, pengar, material) som finns tillgängliga.

Stämmer det här? Blir det så? Tänk själva om ni arbetar med andra i grupp och någon eller några inte tar ansvar och skiter i det som de ska göra. Då hamnar dubbel eller trippel arbetsbörda och press på dig.

Orsaken att jag jämför med energi i rubriken beror på att energi inte kan försvinna utan bara förflyttas och omvandlas till andra former.

fredag 28 september 2007

Men ta initiativ för guds skull!

Alltså jag kan bli rätt uppgiven på personer som inte tar initiativ. Det är så lätt att vara ta en roll där man passivt tar emot och erbjuds saker. De vill ha allt mer eller mindre serverat och de har en massa åsikter om hur det ska vara och borde vara.

Ta en fest som exempel jag var på där det var lite blandade kompisgäng. Så direkt så samlas respektivt gäng i sina grupperingar. Och är det någon som anstränger sig för att faktiskt lära känna några andra nya människor. Nädå! Så klart det inte är. Utan alla hänger med de sina hela kvällen och inga initiativ. Och det absurda är att jag får frågor från mitt gäng som att "Du, känner du de andra som här" haha..alltså men SLUTA! Engagera er och lära känna dem själv! *suck*

Sedan har vi en annan variant där man kan fråga sig hur många det egentligen är som "bjuder in" kompisar till olika aktiviteter och hur många det är som passivt bara "blir inbjudna". Jag skulle vilja påstå att det är 10-90 i fördelning här. Om alla bara kunde anstränga sig lite och förstå att en själv inte är i centrum för händelsernas mitt. Varje människa tittar ut från dem själva och man måste förstå att man måste anpassa sig till dem om det ska bli någon kaka gjord. Men det känner allmänt tragiskt att det finns allt för många passiva och allt för få aktiva.

Förslag vad man kan göra åt det här!?

lördag 22 september 2007

Varför följer allt samma mönster!?

Om man har varit med ett tag och gjort samma saker flera gånger och varit med i samma processer många gånger....ja då kan man märka att en typ av process följer ett bestämt mönster. Det känns likadant i början, det är intressant en viss tid och vid en viss tid börjar det dö ut. Det behöver alltså inte vara precis så men det finns ett väldigt fint känslomönster som går om och om igen hela tiden och man ser det här om man är obeservant.

Och nu pratar jag egentligen inte om det här med förälskelsen som dör ut utan jag pratar om mycket mer detaljerade små processer som kan handla om allt möjliget mellan två människor egentligen. Det kan uppstår sådan processer i lära känna processen, då man pratat väldigt intensivt, då det handlar om att börja lita på varandra, då man känner man håller på att tröttna på något, då man känner att det inte ger något, då man känner man vill komma vidare i livet.

Är det någon som förstår eller känner igen sig i vad jag skriver om för typ av företeelse!? Jag vet precis vad jag menar men det är väldigt svårt att sätta fingret exakt på vad jag menar för det är så väldigt finkänsligt och inget man normalt sett reflekterar över.

söndag 16 september 2007

Det är rätt osannolikt egentligen...

Det är rätt osannolikt egentligen att två människor hittar varandra och sedan passar ihop. Tänk så många olika kategorier som ska passa ihop. Vi har utseende och i utseendet mänder av små detaljer som kan funka eller inte funka. Vi har egenskaper. Vi har beteenden. Vi har värderingar. Vi har geografi. Vi har åldrar. Sen har vi den oförklariga personkemin som iblans bara stämmer och ibland blir katastrof. Vi har visioner om livet. Vi har olika personligheter.

Jag tvivlar inte på att det kan finnas mängder av "rätta personer" för just en person men så har vi den stösta svårigheten av dem alla. Hur i helsike ska dessa personer HITTA varandra rent fysiskt?

Så hur sannolikt är det att två personer hitta rätt till varandra egentligen? Och hur mycket kompromissande måste de egentligen göra för att de ska funka!? Finns den där perfekta relationen, kärleken eller paret?

fredag 27 juli 2007

Är du på eller av!?

Om man är för på så ska man vara mer av. Om man är för aktiv så ska vara mer passiv. Om man ställer för många frågor ska man ställa färre. Om man gör för många saker så ska man göra färre. Om man är snabb ska man vara mer långsam.

Om man är för av ska man vara mer på. Om man är för passiv ska man vara mer aktiv. Om man ställer för få frågor så ska man ställa fler. Om man gör för få saker ska man göra fler. Om man är långsam så ska man vara mer snabb.

Finns det egentligen någon som är lagom eller är alla avvikelser i större eller mindre omfattning? Har du funderat på vem och hur du är? Eller tror du kanske att andra inte har åsikter om dig?

Fråga mig så ska jag bjuda dig på min bild av dig.

Dags för lite regelbrott kanske!

Gör din grej, gå mot strömmen, gör annorlunda, be different är några fraser som används i uppmanande syfte och i positiv bemärkelse. Men hur ser det egentligen ut? Hur många är det som tillämpar det där i praktiken. Jag blir trött på mig själv ibland då jag försöker tänja på gränserna, gå utanför, göra annorlunda men...när jag väl betraktar det har jag ändå bara rört mig inom min ruta och den som är accepterad hos andra.

Det känns ibland eller rätt ofta som jag skulle vilja sätta ner foten, slå näven i bordet och börja göra ordentliga regelbrott typ nu. Jag vill få slut på alla kommentarer "men så kan du ju göra", "du får anpassa dig", "det är ju inte normalt".

Jag tror jag ska börja med att grilla när det ösregnar just för att jag känner för det. Sedan kan jag fortsätta med att köpa 100 chokladbitar och dela ut till okända på stan. Vidare byta klädstil totalt från dag till dag.

torsdag 19 juli 2007

Till dig som säger meningslöst

Man kan tycka att rätt mycket är meningslöst. Springa efter en boll på en fotbollsplan. Plantera blommor som ändå dör på vintern. Lägga ett pussel på 5 000 bitar som man river sönder när det är klart. Varför gör människor olika saker och hur kan de vara intresserade av sådant som kan verka meningslöst.

Jag är då den där som lägger det där pusslet och för en tid sedan fick jag kommentaren tillbaka från en att det där jag gjorde verkade helt meningslöst. Efter lite funderande under kvällen på det där kom jag till en sådan där simpel liten insikt.

Det handlar inte vad andra personer tycker om olika saker man själv håller på med. Det handlar om vad det har för betydelse för en själv. Och ofta är det kanske inte aktiviteten i sig som är poängen utan det kan vara sammanhanget. För mig betyder pusslande lugn och ro från det vanliga livet där jag annars kör i 150 km/h hela tiden. Det ger mig ett mål, att bli klar. Det ger min en helschysst tavla där jag investerat ett halvårs fritid. Det ger mig en livsutmaning att klara mera och större hela tiden. Det tar mig närmare målet att lägga världens största pussel på 18 000 bitar.

Så det är vad det betyder för mig. På samma sätt är det för personer som är idrottsintresserade, trädgårdsintresserade, syintresserade, vinintresserade. Det betyder något för dem!

Så sluta kommentera att saker verkar meninglösa!

Mina favorituttryck...

Det finns olika fraser, citat eller ordspråk som man fastnar för lite extra. Det här är mina:

Less is more
Result! No excuses
Simplicity is the key
Hellre snabbt än perfekt
Every action gets a reaction
KISS - Keep it simple and stupied
Imagination is more important than knowledge

Har du fler förslag?

Det blir typ ALDRIG bra

Grrr en annan sak som kan göra mig helt galen är att det nästan aldrig blir så som man har tänkt sig. Alltid är det något som går snett, som inte fungerar, något oväntat hinder som dök upp eller att något saknades.

Det här händer mig typ jämt och jag ställer mig frågan om det här bara händer mig eller är det likadant för alla. Det händer typ i alla möjiga olika vardags och arbetssituationer.

- När man ska göra ett bankärende. Ja då behövde man något jäkla firmateckningspapper.
- När man ska teckna en tilläggsförsäkring. Ja då gick det ju inte utan att lägenhetsbetecknignen.
- När man ska köra någonstans. Ja få körde man ju fel iallafall!
- När man ska köpa eller sälja något. Ja då fanns någon dum regel i lagen.
- När stölden är framme. Ja då gällde ju inte försäkringen.

Och det som slår mig är att det här händer hur mycket man än förbereder sig. Och särskilt ofta händer det när man gör något för första gången eller om det är något lite annorlunda. Känner någon igen den här företeelsen?

Det är med andra ord ren tur om det någon gång skulle flyta och bli så som man tänkt.

De som inte har koll på B-människor är BLÄ-människor

Grrr jag kan bli galen på människor ibland! Jag förstår inte de som inte förstår!

Det här handlar om sömn och dygnsrytmen. Andra runt om mig tycker jag är konstig och annorlunda bara för att jag lägger mig och stiger upp på mina egna tider som passar mig. Varje gång ska jag behöva förklara att jag har levt så här i 20 år (eller så länge jag minns). Att det finns något som heter biologiskt dygn som kan vara kortare eller längre än 24 timmar.

Och är inte drömmen att typ alltid kunna sova sina åtta timmar och vakna utsövd? Och att ha ett arbete där ett sådant beteende faktiskt fungerar ganska bra. Just då försöker jag göra och ha det. Så sluta nu att klaga på att jag går upp kl 18:00 eller att jag går och lägger mig kl 10:00. Jag gör som jag vill, när jag vill, hur jag vill och därför jag vill!

Läs på lite om ämnet och inse att det gamla jordbrukssamhället är förbi där man steg upp när solen gick upp och la sig när den gick ner.

Googla på "biologiskt dygn" och läs mer på http://www.b-samfundet.se/ och jag avslutar med thårströms låttitel:

"Jag är normal. Det är ni som är de konstiga"

100 ord om Stefan

Knepig kontrollig A-människa med dygnsrytm som B-människa. Snabb, digital, effektiv och ordningssam. Möjlighets- och lösningstänkare som gillar idé till verklighet. Funderande tänkare som gillar kommunicerande via diskussion. Gillar skissande, visionerande och annorlunda nytänkande. Ekonomisk företagande entreprenör som gillar listor, struktur och serier. Scifi-filmtittare, pusslande nallesamlare. Frågande, sökande och nyfiken person som med otålighet vill det ska hända nu och gå undan. Engagerad medryckare med driv och brinn som en eldsjäl och tendens arbetsnarkoman. Faslevare som arbetar med intressena utan gräns mellan fritid och jobb. Vill rädda världen, uträtta något stort och ha betytt något. Söker socialt med KLB i släptåg.