Självreglering...

Jag är av uppfattning att det mesta reglerar sig självt. Allt strävar efter det sanna, riktiga och ärliga balansläget. Man kan lura sig själv och påveka en situation, en människa, en verksamhet eller något annat genom att pyttsa in extra engagemang eller resurser och förskjuta balansläget tillfälligt. Men så snart man slutar så faller det tillbaka till det läge där det ska hamna.

Om det inte finns tid så kommer en relation eller verksamhet att självdö. Om det inte finns pengar så kan man inte köpa något eller leva över sina tillgångar. Om det inte finns känslor från båda hållen kan ingen relation eller kärlek uppstå. Om lusten är som bortblåst så blir det inget engagemang och driv framåt.

Allt för ofta går vi människor omkring med bilder i oss själva om hur vi tycker det ska vara, hur det borde vara, hur det måste vara. Men de här är så ofta väldigt sneda och förskjutna. Vi tar inte hänsyn till vad det faktiskt finns för ingående värden och förutsättningar. Vi lurar oss ofta. Bäste vore det att stanna upp och känna efter på ett tidigt stadie och komma fram till vart balansläget faktiskt finns någonstans. Det skulle spara mycket tid, resurser och negativa känslor.