lördag 22 september 2007

Varför följer allt samma mönster!?

Om man har varit med ett tag och gjort samma saker flera gånger och varit med i samma processer många gånger....ja då kan man märka att en typ av process följer ett bestämt mönster. Det känns likadant i början, det är intressant en viss tid och vid en viss tid börjar det dö ut. Det behöver alltså inte vara precis så men det finns ett väldigt fint känslomönster som går om och om igen hela tiden och man ser det här om man är obeservant.

Och nu pratar jag egentligen inte om det här med förälskelsen som dör ut utan jag pratar om mycket mer detaljerade små processer som kan handla om allt möjliget mellan två människor egentligen. Det kan uppstår sådan processer i lära känna processen, då man pratat väldigt intensivt, då det handlar om att börja lita på varandra, då man känner man håller på att tröttna på något, då man känner att det inte ger något, då man känner man vill komma vidare i livet.

Är det någon som förstår eller känner igen sig i vad jag skriver om för typ av företeelse!? Jag vet precis vad jag menar men det är väldigt svårt att sätta fingret exakt på vad jag menar för det är så väldigt finkänsligt och inget man normalt sett reflekterar över.

söndag 16 september 2007

Det är rätt osannolikt egentligen...

Det är rätt osannolikt egentligen att två människor hittar varandra och sedan passar ihop. Tänk så många olika kategorier som ska passa ihop. Vi har utseende och i utseendet mänder av små detaljer som kan funka eller inte funka. Vi har egenskaper. Vi har beteenden. Vi har värderingar. Vi har geografi. Vi har åldrar. Sen har vi den oförklariga personkemin som iblans bara stämmer och ibland blir katastrof. Vi har visioner om livet. Vi har olika personligheter.

Jag tvivlar inte på att det kan finnas mängder av "rätta personer" för just en person men så har vi den stösta svårigheten av dem alla. Hur i helsike ska dessa personer HITTA varandra rent fysiskt?

Så hur sannolikt är det att två personer hitta rätt till varandra egentligen? Och hur mycket kompromissande måste de egentligen göra för att de ska funka!? Finns den där perfekta relationen, kärleken eller paret?