Ännu lite mer fundering...

Ja, kanske dags att börja skriva snart. 2008 gjorde jag en lista över alla mina kompisars aktuella och aktivia bloggar. Men nu tre år senare går jag in på dem och då är de uppdaterade senast typ 2008-2009. Så det verkar som att personers egna små privata blogg är rätt kortlivade.

Fundering...

Kanske man skulle börja skriva här igen. Det var ju trots allt februari 2008 som jag skrev sist. En del har ju hänt sedan sist.

Vilket är nästa samhälle?

Ja då har vi haft bondesamhället, industrisamhället, informationssamhället, kunskapssamhället och kanske även det digitala samhället. Men sen då!? Vad kommer sen? Vilket är nästa samhället som kommer?

Om jag får gissa och önska så är det någon sorts personlighetsutvecklingssamhälle. Där helt plötsligt människor börjar förstå att man inte kan förändra med hjälp av teknik, information, kunskap "utanför" människan. Utan där helt enkelt vart enda individ på personnivå är helt avgörande och där man måste arbeta inne i människan istället.

Det skulle vara så häftigt om ämnet personutveckling kom in i skolan. Om personer började skaffa sig coacher och mentorer. Och tänk om fler och fler i förebyggande syfte gick i terapi. Inte för att rätta till något som är fel utan för att skapa förutsättningar inför framtiden för en själv och andra omkring en.

Ja jag ska banne mig köpa mig ett gäng terapitimmar och se vad det ger för något! Och jag kan upplysa alla om att jag inte är ensam utan det är hur många som helst i skymundan som också gör det här. Det är bara att vi andra ovetande människor inte vet om det.

Livet, relationer och eländen

Det är lur lur lur! Man hittar inte alls någon om man slutar leta eller ger upp. Hela tiden överallt möts vi av budskap som förklarar hur livet och förhållanden ÄR. Vad ska man tro på!? Den ena säger si och den andra säger så. Den första vill ha förälskelse, den andra är väldigt kräsen och den tredje upptäckte sin partner hos sin bästa kompis sen fem år tillbaka. Det jag lärt mig av livet så här långt är banne mig att ingenting är på ett och samma sätt. Alla personer, situationer, exempel, händelser skiljer sig från varandra. Det kan bli på 1000 olika sätt. Och hur det blir för just mig eller just dig. Ja det går inte att förutspå. Du kan hitta just ditt livs kärlek genom ett banskal, jobbet eller på spray. Eller så kanske du aldrig hittar den. Det spelar kanske inte så stor roll utan det viktiga är att försöka trivas i tillvaron och nuet. Leva livet, ha roligt och inte tänkas så mycket på en eländiga livshistoria och inte heller måla upp fan på väggen när det gäller den oroväckande framtiden. Här och nu känns det rätt bra faktiskt. Sittande här vid skrivbordet skrivande. På fönstrena hör jag regndropparna samtidigt som det är varmt och mysigt inne. Ett bra TV program som väntar ikväll. Kanske en kompis att hälsa på eller nybörjarkursen i bugg. Nä livet är inte lätt. Det är svårt. Det är elände. Man tror att alla andra är glada, nöjda, lyckliga men så är det inte alls. I princip ALLA har mer eller mindre stora problem att tampas med. Är de inte mentala så är de fysiska. Finns de inte nu så har de funnits i barn- eller ungdomsåren eller så kan man förvänta sig dem i framtiden. Så bara bit ihop, andas, ät, sov, acceptera läget och börja eller fortsätt gör allt det där du tycker är roligt.

Cool grej...

Idag när jag var på Willys så hörde jag två killar i 28 års åldern ställa lite frågor om Växjö. Vart man skulle gå ut någonstans på fredagkvällen och vart univeristetsområdet låg. Eftersom jag skulle upp just dit så frågade jag dem om de ville åka med och det ville de.

Under färden så berätta de hur de hamnat i Växjö för första gången i sina liv som jag uppfattade det. De var kompisar och en bodde i Stockholm och den andra i Malmö. Så de kom helt enkelt överens om att de skulle träffas och att de skulle mötas på halva vägen var, i Växjö helt enkelt. Och här bodde på en ett enkelt och billigt bed and breakfast och så gick de runt och pratade med folk och undersökte utelivet på fredagkvällen.

Det här tyckte jag var en rätt cool grej som jag direkt tänkte att jag själv måste göra. Det är ju perfekt sätt att utforska en ny stad man inte varit i samt att faktiskt prata med massa personer så att man får ut så mycket som möjligt av sin vistelse. Så nu ska jag bara hitta lite personer runt om överallt som vill möta upp mig i olika nya städer jag aldrig varit i tidigare.

Så here I come...Halmstad, Gävle, Lund, Linköping, Hudiksvall och Karlstad. Vem vet vad som händer när jag och någon till är ute på Sverigeresa!?

Att verkligen vilja något och ta ansvar

Det är lite kul det här med människor. De vill ofta väldigt många saker men de är oftast inte villiga att göra vad som krävs och ta ansvar. Jag måste berätta om en liten händelse som skedde idag.

Det hela handlade om att investera pengar. Jag berättade för en person om en möjlighet som jag skulle sjösätta, vad det krävdes och vad det kunde ge för resultat. Om man satsar så mycket pengar så kan det ge så mycket utdelning. Ja så gick resonemanget ungefär. Ja då sa eller föreslog personen ifråga att om den ville vara med och satsa sitt kapital. Ja var det då möjligt. Skulle jag då kunna få med dem i en sådan här process.

Visst är det möjligt sa jag om du vill det. För dina pengar så kan man göra det här och det öppnar så klart upp möjligheter. Men lite senare i dialogen så började tonen svänga lite grann. Ja då helt plötsligt så var det jag som skulle presentera ett förslag för personen som skulle vara så pass övertygande så att den skulle tro på idén och vilja vara med. Hehe det här är såååå klasssiskt.

Alla personer vill att någon annan ska göra det åt dem. Alla personer vill inte ta något ansvar. Alla personer vill inte ta någon risk själva. Men alltså...jag personligen bryr väl mig inte om den vill vara med eller inte när iniatitvet kom från den. Det är inte jag som efterfrågat något. Jag behöver inte någon som är med mig. Jag gör min grej själv och vill folk vara med så får de säga till och hänga på om jag öppnar upp möjligheten.

Det här är en klassis situation där en person inte tar eget ansvar. Och sådant här gör mig lite trött. Jag skulle inte ge mig i slag med en sådan här person. Den varningsklockan genomskådar jag direkt. Personer får faktiskt ta eget ansvar och gör de inte det så ska jag någon gång i framtiden vända mig tillbaka och titta där de står kvar långt långt bakom ryggen på mig.

När hjärnorna stämmer

När man kommunicerar digitalt så stöter man då och då på personer där allt stämmer väldigt bra. Nu menar jag inte intressen, värderingar och sådant utan bara hur man tänker, när man tänker, vad man tänker. Och väldigt ofta i dialogerna så skriver de båda kommunicerande personerna nästan precis samma sak och trycker enter precis samtidigt. Med vissa personer jag har stött på under mitt digitala kommunicerande är det just så väldigt mycket.

Vad betyder egentligen det här? Är det att hjärnorna har samma frekvens på något sätt? Är det att man har samma typ av personligheter? Eller är det kanske bara att man har någon grundläggande egenskap lik som att man till exempel är väldigt omtänksam? Jag själv vet inte riktigt men tycker fenomenet är intressant.

Sedan hur det blir när man träffas är alltid spännande. Vad händer då? Jag tror jag har varit med om båda varianterna. Att det finns något där eller att det inte finns något där. Men konstigt värre är det här.